Ledsen Carin och Ilja, det blev inte bättre.

Idag presenteras "sanningen" bakom Butlerförslaget.
http://www.newsmill.se/node/26848
Tycker mer det låter som en snabb pudel. Hushållsnära tjänster i anslutning till tunnelbanan och förlagd i SL:s outnyttjade lokaler låter väl bra som idé? Men är det en bra idé? Jag tror inte det, det finns ett antal goda skäl till det.

1, För att det ska bli billigare för oss konsumenter tänker Ilja och Carin att företagaren ska samordna volymer för att hålla låga priser. De flesta som gör samordningsvinster gör inte det för att sänka priset, de gör det för att öka lönsamheten.

2, För att verkligen kunna hålla låga priser måste man ha låga kostnader, ska då SL- lokalerna hyras ut till underpris?

2a, Är det rätt sätt att använda skattebetalarnas pengar, att hyra ut till för lågt pris?
2b, Vilka ska få hyra och hur ser man till att det finns konkurrens mellan de som vill hyra?

3,Om en massa tjänster säljs till underpris med hjälp av en tilltrixad skattesubvention, vad är då skillnaden mot RUT?

4, Om en massa tjänster och produkter säljs till underpris i tunnelbanan, vad händer då med de företagare som idag säljer dessa produkter och tjänster ovan jord.

5, Vilken ny marknad tror man sig ha skapat?

Nej, jag tror proffsiga heltidspoliotiker ska hålla fingrarna borta från att uppfinna nya produkt och tjänstepaketeringar och istället ägna sig åt politik
något de kan och gör bra. Men se för all del till att Sl:s lokaler utnyttjas effektivt och att utveckla och förbättra RUT.

En chans att förstå.

Man kan bara spekulera

Av Birgitta Liebenholtz


Ur skoltaxin störtar ett litet barn. Skosnörena hänger och slänger. En för stor röd ryggsäck gömmer den späda ryggen. En blick irrar oroligt mellan det gröna radhuset och taxin. Ska jag få stanna? säger blicken. Är jag hos mormor nu - eller...? Stegen är ängsligt snubblande. Först när Emil ser att bilen rullar iväg sänker han takten, stannar till och fäster blicken länge mot grusgången. Han nickar. Verkar bekräfta att han är där han vill vara, hemma. Jag vet att han har varit osäkerhet på var bilen varit på väg. Det händer att man "glömt" berätta. Ett barn som inte kan prata, kanske man inte heller behöver informera. Bara plocka upp och köra iväg. Så kanske många tänker.

Emil är nio nu. Ett annorlunda barn. Ett barn med autism. Med ett livsmönster som på de flesta sätt skiljer sig från mitt. Som ser, känner, och doftar olikt mig, som löser problem på sitt eget sätt, självsäkert och reservationslöst, framtvingat av att hans hjärna inte kan, som min, dra slutsatser. Som nu till exempel då han upptäcker min nya skottkärra. Det är inte kärran han primärt ser. Han förstår inte att den ska frakta mina grejer i trädgården. I stället ser han det glittriga navet på hjulet och sätter därför iväg mot det med ett ljudligt "iiihh". Han är förväntansfull, verkar snarast lättad när han rullar igång det med all den frenesi som bara ett nioårigt barn kan uppbåda.

Jag känner igen hans reaktion. Han söker och ser i detaljer. I dem verkar han hitta frigörelser från konflikter som han byggt upp inom sig. Vår gemensamma miljö skapar ett ständigt virrvarr i hans hyperaktiga hjärna. Han, som inte kan dra slutsatser, inte förstå orsak och verkan, där svirret och glittret hos hjulet på kärran i stället befriar honom från stress som hopat sig. Nu till och med storskrattar han. Visar att han är hårt inkapslad och oåtkomlig. Det är svårt att förstå vad som händer i hans inre. Ingen förstår. Ser han möjligen spännande små existenser, härliga ljussken eller njutbara ljud, som ger honom den sinnesro som han behöver? Man kan bara spekulera.

En unge med de rosigaste kinder och den gladaste uppsyn, kan man bara inte låta bli att älska! Men att inte få ge uttryck för det på normalt sätt, med kramar och pussar, är svårt. Hans känsloliv överhettas och han flyr iväg. Det tar lång tid för en mormor att inse det. Det tar också tid att inse att han inte tål mat som rister i halsen, att han inte vill ha en blå tandborste om den som han brukar använda är gul, att sångerna vi sjunger varje kväll inte får kastas om i turordningen och att han är lyckligast om han får leva i fred inne i sin bubbla men ändå se liv och rörelse där utanför.

Emil avbryts av min lilla hund som kommit springande. Han sparkar bryskt undan henne. Han förstår av mitt höga tonläge att något är fel, samtidigt som jag mycket väl vet att hans funktionsnedsättning innebär att han har svårt att sätta sig in i hur det känns för hunden att bli sparkad. Emil tittar mig vädjande i ögonen med huvudet litet på sned som om han ville säga:

Försök förstå, mormor! Jag har en annan verklighet än du. Jag bor i mitt eget universum. Där finns inga lagar.

Juni 2010

Birgitta Liebenholtz gav under våren ut boken Ett annorlund barn, på Stockholm Författares bokmaskin.

Nässjö, en annan del av Sverige.

PÅ min resa till och från Huskvarna fick jag möjlighet att spendera en timme i Nässjö, det var intressant. När man kommer ut ur stationshuset så möts man av en karikatyr av hur landsorten beskrivs och jag tänker, är det här på riktigt? Jag är inte alls ovan vid små landsortsstäder men Nässjö är något extra. Först möts man av en hög vit byggnad, det är Hotell Högland, som av allt yttre att döma sett sina bästa dagar. Vandrar vidare i ett nästan filktomt centrum där ett gäng torghandlare håller på att packa ihop sina grejer, kl 3 på eftermiddagen?

Gallerian Fenix som får antas ha fått sitt namn när den uppstod ur något behöver uppstå igen, jättetrist betongbyggnad där var 3:e lokal står tom. Restaurang Guldgaffeln har uppenbart tappat glansen då de handskrivna plakaten ropar ut "Alla pizzor 55 kr",. Klädkompanisets handskrivan skylt "stängt idag för inventering", mitt i månaden? Ja det kanske är en bra tid, jag kan inte klädbranschen men jag trodde man inventerade i månadskiften.

Är ingenting uppiggande? Jo Elsies café som på skylten utlovar " en lugn stund i en rogivande miljö", det mesta är slut i diskarna men lite finns kvar. följande konversation utspelar sig.

Den äldre mannen: Va e de i di här maasmalovsarna?
Expediten: De chokolad med meesmello på insidan.
Den äldre mannen: Jaha, då tar jag två.
Expediten: ¨Då blir det 24 kronor tack.

Priserna i Nässjö är fantastiska.

Avslutningsvis möts jag på tillbakavägen till stationen av skyltar som berättar att den 2-3 juli är det musikfestival i stan, coverfestival i 2 dagar med 36 band på 6 scener. Coversfestival? Nej Nässjö är inte på riktigt.

En solskenshistoria

Några av er har kanske följt vår historia med försäkringskassan, uppenbarligen gick TV4 inslaget fram på de mest oväntade ställena. Igår hade vi ett litet paket i posten, från Magnus, i Cornwall, i England... I paketet låg produkten "Angel Guard" to stop children from unbuckling their safety belt....Blir man förvånad? Och glad?
Uppenbart har denna Magnus som jag absolut inte känner gått och köpt denna amerikanska produkt som uppenbarligen också finns i England för sisådär 11-12 pund, letat reda på vår adress och skickat den till oss. Man blir själaglad misnt sagt.

Nu ska den testas, omdöme och bild kommer.

Ja, så här är det.

Kamikazemåsen del 2

Igår kväll sådär vid halv elva smög jag mig ner till bryggan för att se om hon var hemma. Det skymde rätt rejält och inge Fru Kamikaza i sikte. Perfekt, går ut på bryggan och hinner bara några steg innan jag hör henne och ett svisch ovanför huvudet, hon hade koll. men nu var hon argare än tidigare och jag kunde inte riktigt förstå varför, jag stod längre bort än tidigare och helt still, konstigt. Jag avvaktade kanske 10 minuter för att se vad som skulle hända och om hon möjligen skulle ge sig av, men inte. Arg och hotande mest hela tiden.

När jag vänder mig om för att gå så får jag förklaringen till ilskan.
Kattskrället har följt efter mig ner till bryggan utan att jag sett eller hört honom.
Han sitter där några meter bakom mig och spanar, tro fan fru mås var förbannad, hon trodde ju jag hämtat förstärkning.

Känner mig som Tippi Hedren..hjälp

Skulle precis gå ner till bryggan för att förbereda för morgondagens sjösättning. Kolla tamparna som övervintrat på bryggan, kolla lite fästen och krokar och sånt man kollar. På vägen ut till bryggan skymtar jag lite vass som verkar ha spolats upp på bryggan, konstigt tycker jag men vad vet man om väder? Halvvägs ut så dyker en fiskmås mot mig, shit, vad var det där? Några steg till, kamikaze måsen anfaller igen, nu med en polare, och synkat från var sitt håll.

Vad är det som händer? Aska, åska, bladlöss från öster och nu galna fiskmåsar!!

Efter att ha duckat duktigt denna gång, nästan liggläge på bryggan, reser jag mig sakta och kollar upp mot himlen efter fler anfall, jodå där cirklar dom och förbereder sig. Medan jag ligger där tittar jag också mot vassruggen på min båtplats, den ser lite rund ut, nästan strukturerad.
Aha, börjar sakta fatta, vid ytterligare skärpt tittande ser jag tre små runda kulor mitt i "nästet". Måsarna har valt min förtöjningstamp som grund för att bygga ett bo, med ägg.
Vad göra, plötsligt börjar huvudet nynna på "oh mama", vad har Lili Päivärinta för nummer? Det är väl hon som räddar djur? Här är ett bo som behöver flyttas, hur fan gör man det? När på dygnet, ska jag gå ner i natt? Kommer måsarna att skita ner båten hela sommaren som hämnd om jag flyttar på boet? Vad gör man?

Tippi Hedren är hon som spelar huvudrollen i Hitchcocks klassiker "Fåglarna" från 1963.

Valstrategi á la pang i bygget?

Många svenska partier verkar nu inför valet vara inspirerade av Obamas seger i det amerikanska valet. Man satsar på att använda liknande metoder för att vinna oss väljare den 19:e september. Mycket en till en kontakter, ringa via telefon och knacka på dörrar. Det finns som jag ser det bara ett problem, inte så litet om du frågar mig, ingen har en Obama som partiledare. Det krävs liksom lite inspiration och dragkraft om man ska få en hel kader av sympatisörer att jobba för sig. Helst ända in i kaklet. Inte säker på att strategin är så bra när huvudingrediensen saknas liksom.

Kommer att tänka på scenen i "Pang i bygget" där den amerikanske turisten beställer en Waldorf sallad och Basil springer ut i köket för att sedan återvända med repliken "terribly sorry, we are out of waldorfs"

En sång att sjungas på skolavslutningen i Bjästaskolan?

Kungens man
Maria går på vägen,
som leder in till byn.
Hon sjunger och hon skrattar,
åt lärkorna i skyn.
Hon är på väg till torget,
för att sälja lite bröd
och solen stiger varm och stor
och färgar himlen röd.

Då möter hon en herre,
på en häst med yvig man.
Han säger:- Jag är kungens man
som tar vad jag vill ha,
och du är allt för vacker
för att inte ha en man.
-Följ med mig in i skogen
ska jag visa vad jag kan.

Hon tvingas ner i gräset
och han tar på hennes kropp.
Hon slingrar sig och ber honom
för guds skull hålla opp.
Men riddaren bara skrattar
berusad av sin glöd.
Så hon tar hans kniv och stöter till
och riddaren är död.

Dom fängslade Maria,
hon stenades för dåp.
Men minnet efter riddaren
blir firat varje år.
Ja, herrarna blir hjältar,
men folket det blir dömt.
Och vi som sett hur allt gått till,
får veta att vi drömt.

Text & Musik: Björn Afzelius

Försäkringskassan eller förskingringskassan?

Jag har två söner med autism, förutom alla andra knasigheter de som tvillingar och 7 åringar hittar på så tycker de att det är skitkul att knäppa upp bilbältet under färd. Då får man nämligen en väldigt reaktion och precis all uppmärksamhet när man sitter där bak och tycker att det är sådär lagom tråkigt.

Mina andra barn har jag kunnat säga till att "sådär får du inte göra, det är farligt att åka utan bälte" eller när det händer igen, "nu slutar du med det där eller så åker vi inte till X, då vänder vi och åker hem". J och J skiter i det, de förstår inte betydelsen av begreppet farligt men de tycker det är väldigt kul att bilen stannade och pappa kommer bak och pratar med dom.

Sådär kan man ju inte hålla på 32 gånger mellan förskolan och hemmet så då får man försöka lösa det. Efter surning på nätet hittade vi ett specialbälte för 5000 spänn...(jo det är sant)..man kan använda som de inte kan få upp själva, normalt vänder man sig då till hjälpmedelscentralen för att låna eller hyra adekvat utrustning tills man inte längre behöver den. Fast inte i Stockholm.. landstinget har inte detta hjälpmedel längre, det ska istället sökas via Försäkringskassan...

Vi har haft mycket med FK att göra genom åren så lite luttrad är man ju men detta hade jag inte kunnat föreställa mig när vi ringde.

- Hej, jag behöver hjälp med bälten för mina söner.
- Jaha det hanteras av vår enhet för bilstöd, de finns i Västervik.

Nytt samtal

FK: Bilstödsenheten
- Hej jag behöver två bälten till mina söner.
FK: Det kan du inte få, inte bara bälten, du måste ansöka om bilstöd.
- Jaha, vad innebär det?
FK: Ja att du kan få din bil ombyggd för 65 000 så att det passar er, eller en ny bil.
- Jaha men vi har redan två bilar så vi behöver inga fler, bara bälten.
FK: ja men så är reglerna.
- jaha, men det då söker jag det då för mina tvillingar.
FK: Tvillingar?
- Ja
FK: Ja då blir det två ansökningar
- Du menar att trots att de är syskon så ska vi ansöka om varsin bil åt dom?
FK: Ja de är olika juridiska personer.
- Men de ingår i samma familj och är lika gamla och går på samma förskola.
FK: Vi bedömer dom var för sig.
- Så när jag behöver 10 000 kanske 20 000 för bälten till två bilar så måste jag ansöka om 130 000?
- Så kan man se det

Fotsättning följer...

Vad är värst, varmt eller kallt?

Den globala uppvärmningen engagerar många från alla håll i samhället, debattörer skriver många mil i ämnet och den ena riksdagspolitikern försöker överträffa den andra i beskrivningar och allvarsamma miner. Det är väl gott så?

Men, det är ju ändå en fråga som innehåller delade meningar om allvarets art och hur bråttom det är att nå lösningar. Den ena parten (FN) har ju också tyvärr visat sig ha lite bråttom med sina slutsatser utan att göra den obligatoriska hemläxan först. Vem har rätt, det får vi se om vi lever då?

Bland människor i Sverige mellan 15 och 44 år tar 3 gånger fler livet av sig än dör i trafiken. 3 gånger!!

Ändå ägnar sig var och varannan riksdagspolitiker högljutt åt att debattera trafikens farlighet för människa och miljö, ofta med den globala uppvärmningen som argument, medan väldigt få om ens någon med emfas och lika högljutt talar om den mentala istid som vår närmast totala brist på adekvat psykvård försätter människor i.
Hur kan det vara så? Varför tar vi ifrån tårna i en fråga men fullständigt skiter i en annan, som kräver fler unga människors liv?

Vad är värst, global uppvärmning eller mental istid?
Kanske ska man inte ställa dom mot varandra, kanske är båda lika dåliga, men varför får de så olika uppmärksamhet av dom vi valt som våra företrädare i riksdagen eller lokalt i kommunerna?

I kommunen där jag bor, Värmdö, tävlas det just nu från både allians och opposition om att komma med bra förslag kring vilka hus som ska byggas co2 neutralt eller hur kommunens ekoprofil ska bli verklighet, men ingen tävlar om att leverera bäst hjälp till dem som mest behöver det, i alla fall inte lika högljutt.

Förutom att jag tänker göra vad jag kan åt det så undrar jag varför det blir så här konstigt?