Försäkringskassan eller förskingringskassan?

Jag har två söner med autism, förutom alla andra knasigheter de som tvillingar och 7 åringar hittar på så tycker de att det är skitkul att knäppa upp bilbältet under färd. Då får man nämligen en väldigt reaktion och precis all uppmärksamhet när man sitter där bak och tycker att det är sådär lagom tråkigt.

Mina andra barn har jag kunnat säga till att "sådär får du inte göra, det är farligt att åka utan bälte" eller när det händer igen, "nu slutar du med det där eller så åker vi inte till X, då vänder vi och åker hem". J och J skiter i det, de förstår inte betydelsen av begreppet farligt men de tycker det är väldigt kul att bilen stannade och pappa kommer bak och pratar med dom.

Sådär kan man ju inte hålla på 32 gånger mellan förskolan och hemmet så då får man försöka lösa det. Efter surning på nätet hittade vi ett specialbälte för 5000 spänn...(jo det är sant)..man kan använda som de inte kan få upp själva, normalt vänder man sig då till hjälpmedelscentralen för att låna eller hyra adekvat utrustning tills man inte längre behöver den. Fast inte i Stockholm.. landstinget har inte detta hjälpmedel längre, det ska istället sökas via Försäkringskassan...

Vi har haft mycket med FK att göra genom åren så lite luttrad är man ju men detta hade jag inte kunnat föreställa mig när vi ringde.

- Hej, jag behöver hjälp med bälten för mina söner.
- Jaha det hanteras av vår enhet för bilstöd, de finns i Västervik.

Nytt samtal

FK: Bilstödsenheten
- Hej jag behöver två bälten till mina söner.
FK: Det kan du inte få, inte bara bälten, du måste ansöka om bilstöd.
- Jaha, vad innebär det?
FK: Ja att du kan få din bil ombyggd för 65 000 så att det passar er, eller en ny bil.
- Jaha men vi har redan två bilar så vi behöver inga fler, bara bälten.
FK: ja men så är reglerna.
- jaha, men det då söker jag det då för mina tvillingar.
FK: Tvillingar?
- Ja
FK: Ja då blir det två ansökningar
- Du menar att trots att de är syskon så ska vi ansöka om varsin bil åt dom?
FK: Ja de är olika juridiska personer.
- Men de ingår i samma familj och är lika gamla och går på samma förskola.
FK: Vi bedömer dom var för sig.
- Så när jag behöver 10 000 kanske 20 000 för bälten till två bilar så måste jag ansöka om 130 000?
- Så kan man se det

Fotsättning följer...

Vad är värst, varmt eller kallt?

Den globala uppvärmningen engagerar många från alla håll i samhället, debattörer skriver många mil i ämnet och den ena riksdagspolitikern försöker överträffa den andra i beskrivningar och allvarsamma miner. Det är väl gott så?

Men, det är ju ändå en fråga som innehåller delade meningar om allvarets art och hur bråttom det är att nå lösningar. Den ena parten (FN) har ju också tyvärr visat sig ha lite bråttom med sina slutsatser utan att göra den obligatoriska hemläxan först. Vem har rätt, det får vi se om vi lever då?

Bland människor i Sverige mellan 15 och 44 år tar 3 gånger fler livet av sig än dör i trafiken. 3 gånger!!

Ändå ägnar sig var och varannan riksdagspolitiker högljutt åt att debattera trafikens farlighet för människa och miljö, ofta med den globala uppvärmningen som argument, medan väldigt få om ens någon med emfas och lika högljutt talar om den mentala istid som vår närmast totala brist på adekvat psykvård försätter människor i.
Hur kan det vara så? Varför tar vi ifrån tårna i en fråga men fullständigt skiter i en annan, som kräver fler unga människors liv?

Vad är värst, global uppvärmning eller mental istid?
Kanske ska man inte ställa dom mot varandra, kanske är båda lika dåliga, men varför får de så olika uppmärksamhet av dom vi valt som våra företrädare i riksdagen eller lokalt i kommunerna?

I kommunen där jag bor, Värmdö, tävlas det just nu från både allians och opposition om att komma med bra förslag kring vilka hus som ska byggas co2 neutralt eller hur kommunens ekoprofil ska bli verklighet, men ingen tävlar om att leverera bäst hjälp till dem som mest behöver det, i alla fall inte lika högljutt.

Förutom att jag tänker göra vad jag kan åt det så undrar jag varför det blir så här konstigt?